För mig är mitt liv numera indelat i före och efter Olle.

En sak som är otroligt tydlig i mitt före-och-efter-Olle-liv är att jag nu för tiden kan prata sjukdom till leda....och framförallt barnsjukdomar. Det är ....ehe..helt sjukt hur mycket tankeverksamhet som för min del går åt att tänka, älta, oroa mig och framförallt analysera eventuella sjukdomar som drabbar Olle. Man skulle kunna säga att jag "rantar". Exempel. För två veckor sedan ringde de på dagis och sa att Olle hade feber. Olle hade bara feber en dag och sen på lördagkvällen så fick han en massa knottror på kroppen. Nu går det både vattkoppor och höstblåsor på dagis, men det verkade inte vara någon av dessa. Vi var och badade på söndagen och sen på kvällen blev jag sjuk. Feber i en dag följt av ont i halsen en dag som sen följdes av huvudvärk en dag. Senare i veckan så fick Elis, som var och badade med oss, höstblåsor och måste vara hemma från daigs i 14 dagar......Dessutom så är hälften av alla barn på Olles dagis hemma i höstblåsor. Nu har även Anna och Andreas (Elis mamma och pappa) blivit sjuka......

Nu har jag ju analyserat sönder det här. Slutsatsen är att Olle fick höstblåsor, men klarade av den utan några blåsor. Sen smittade han Elis (och alla andra barn), och mig. Som sagt, jag tänker konstant på sjukdomar och det här måste sluta för jag håller på att bli en mycket tråkig människa.

....NOT!

Det går vattkoppor på dagis och härmodagen så trodde lärararna att han fått vattkoppor, trots att han är vaccinerad. Det var ett myggbett. Men man måste vara "vigilant" och därför var vi tvugna att gå till doktorn för att få ett brev där det stod att han inte hade vattkoppor, men för säkerhetsskull så ska han vara hemma i två dagar. Efter mycket pusslande av scheman så har jag tagit morgonpassen och Tobias eftermiddagspassen. SHIT, vad jobbigt det var igår. Imorgon är det fredag och Olle som inte har vattkoppor ska tillbaka till sin nya mamma....teacher Liu.

PS, vill bara tillägga att Olle fortfarande är sovkung! Man lägger honom i sängen, både på kvällen och på dagen och sen går man ut. Inte ett pip från honom tills det är dags att gå upp.

Bara ett kort inlägg om vår vardag ifall någon undrar vad vi egentligen gör här.

Jag och Tobias jobbar på Biopolis som ligger 4 T-bane stationer från där vi bor. Olle går på dagis, höööööögt uppe på en kulle, där vi jobbar, så varje dag bestiger vi dagisberget och lämnar honom. Det går faktiskt ganska bra nu och Olle har en absolut favorit bland sina lärare, Teacher Liu. Teacher Liu tycker också hon väldigt mycket om Olle. De har en grej, skulle man kunna säga. Olle förstår engelska mycket väl och även svenska. Nu börjar vi ifs undra ifall han har fel på sin hörsel, då han "flat out" ignorerar våra instruktioner (mest förbud ifs). Olle har lite svårt att sova på dagis och brukar vara helt slut vid 7-tiden. Så Olles dag slutar vid halv åtta, vilket ger mig och Tobias massor med Olle-fri-tid!!!! Såklart vet vi inte vad vi ska göra med all denna tid, så vi försöker kolla på lite TV och sova...allt det där som man inte kunnat göra under 1,5 år. Hurra!!!

Olle har fått en pytteliten kusin!!!! Stina, stina, stina!!! Hurra, hurra, hurra!!!!

Vi har haft besök. Tobias ma och pa aka farmor och farfar har varit här i 10 dagar. Vi stockades upp på blodpudding, falukorv, champagne och godis! Olle skämdes bort till tusen, kramades och fick en massa presenter. (Jag flippade igenom farfars kamera och fick se en bild på Olle med en glass?!?!? en glass?!?! Det skulle tydligen vara en hemlis :-)

Anyway, det var jätteskönt att de kom ner för då fick ju jag och Tobias tid att vara sjuka...på riktigt. Två timmar efter att farmor och farfar stigit in i vår lägenhet så fick jag superhög feber och var sängliggande i 3 dagar.

Samma dag som de åkte hem så åkte även min mamma hem efter 6 månader här i Singapore.

Tiden går så himla fort. H and G, som sagt, Hi and Good bye.

Alltså vi har varit sjuka. Sjuka, sjuka, sjuka. Det började med vår resa till Peking. Olle blev sjuk första natten på hotellet och sen hade han superhög feber i flera dagar. Vi åkte till sjukhuset med honom och de trodde att han hade fått scharlakanfeber. De ville lägga in honom i två dagar med intrevenös antibiotika, man ba: Nej tack. Det slutade iaf med vi inte behövde stanna på sjukhuset, phew, utan att Olle fick antibiotikasprutor i benet. Sen fick vi komma tillbaka dagen efter och då fick han 10 dgr antibiotika. Olle sov som ett resultat jättedåligt under hela tiden i Peking och vi också. I slutändan bokade vi om vår resa hem och vi hann knappt träffa några kompisar, shoppa eller sightseea :-(.

Väl hemma blev jag, Tobias och mamma sjuka. Det var nog heller inte scharlakansfeber som Olle hade utan nog influensa, för det var vad vi andra hade. Sen dess har vi haft feber, förkylningar, magsjuka och bihåleinflammation om vart annat. Kul!

Lägger iaf upp en bild på en sjuk liten Olle mitt på himmelska fridens torg i superkalla Peking.  

Mina släktingar..... många är riktiga karaktärer.

Min mammas femte faster, auntie Bola, är gift med Lim. Lim har varit djuphavsdykare och berättar gärna om sina äventyr. Bla hur han räddade en oljerigg under en tyfon (då 4 andra dog). Han lossade tydligen ankaret men ramlade samtidigt ner i en sopcontainer full med glas och skadade handen så illa att läkarna ville amputera den. Lim hade dock försäkrat sin hand för 2 mille så försäkringsbolaget ville att de skulle operera istället. Som tur var så var det några tyska läkare här som höll på med den mest avancerade mikrokirurgin och de lyckades rädda handen. Lim, som är en väldigt stilig man, har osteoporos, för att han andats så mycket helium i sina dagar.